ungafrokenherlin

Idag har jag jobbat, jag märker själv att jag inte är "skärpt" nog att göra det. Men nu är jag ledig i 8 dagar och det är väldigt skönt. När jag börjar jobba ordentligt igen är nog inga långpannor något bra att börja med, får nog börja lugnt.
Märker ni att jag redan börjar oroa mig om jobbet, hur kommer jag vara när jag börjar igen? Kommer jag vara lika ofkuserad som idag? Kommer jag gråta?  Varför kan jag inte bara släppa det? Jag får ta det den dagen när jag e tillbaka på jobbet.. varför kan det inte vara så?

Det va krävande att jobba, gick flera gånger in på toaletten och grät. Ena sekunden lägger man all energi på att skratta och le, andra sekunden sitter man på en personaltoalett och gråter.. Livet är konstigt.. håller ni inte med?

Jag blir fortfarande trött på alla som frågar om jag mår bättre nu.. Har hängt upp mig på det. Hur fan kan det vara bättre?
Fråga istället bara.. - hur e det med dig? Eller nåt liknande.

- Är det bättre nu? Känns som om, joo det har bara gått tre veckor sen min pappa dog i mina armar,
Jo men jag mår prima nu!! Allt är glömt och som vanligt. Knappast..!

Eller om nån frågar som kanske inte vet om vad som hänt och dom säger - Ja, men livet går vidare..

Ehh.. det tänker jag inte ens kommentera, det e fan sjukt och elakt att säga juh.. 
Jag kan inte låta bli att bli förbannad då och bara svara... jaså menar du det???????!!!!!!!!!!

Ja som ni märker idag är jag på rätt dåligt humör. Kanske lika bra att lägga sig och försöka sova.
Imorn ska jag hem till Andreas och hans familj, det ska bli mysigt. Hoppas på fint väder så man kan promenera längs kajen..

Josefine..