ungafrokenherlin

Dags att försöka sova lite, idag tvättade jag en maskin och lagad mat. Konstigt hur man är tvungen att fortsätta sin vardag, som ingenting har hänt.. Men det värsta som har skett i mitt liv har hänt.
Många säger att nätterna är dom värsta när man mår dåligt eller nåt hemskt som har hänt i mitt liv.. Nätterna för mig nu är en befrielse, jag slipper tänka. Värst är morgonen, en ny dag.. Därför jag nte har gått upp nästan nån dag innan klockan 3 nästan.. Vaknar, sover, vaknar sover.. Tills jag tvingar upp mig ur sängen.. Sen är jag trött hela tiden så jag sover lite på kvällen också.. Det enda som duger just nu, inte vara medveten och bara få glömma allting. Nu ska jag sova igen.. Imorn ska jag jobba, det är ångestladdat. Jag är orolig för att alla kommer fråga och jag kommer vara tvungen att bli påminnd.. Alla kommer kramas och säga att dom beklagar.. osv.. det är självklart jättegulligt. Jag uppskattar det, jag är bara så orolig att nån frågar -Vad var det som hände? Jag orkar nämligen inte förklara igen.. Jag vill ju bara glömma.
Undra om jag e redo för att jobba, jag e orolig för att jag inte är det. Men det är bara två dagar, det borde jag klara.

Jag saknar min pappa.


Josefine.