One of my favorite things
1 tärnad tomat
1 tärnad röd paprika
1 liten rödlök
1 liten burk majs
1 liten bit tärnad gurka
1/2 burk kidney bönor
1/2 stor avokado
en liten bit feta ost
bara hacka allt i stora bitar, i med lite salt och peppar.. 1 tsk olivolja.. sen e det bara tuta och köra.
Man kan ha den som sidesallad eller som lunch.. man kan dryga ut den och slänga i lite varm pasta. Mumma!
Jag var ju duktig innan och handlade, shit va tungt det blev. Fick stanna säkert 6 gånger på vägen hem för att vila händerna.
Nu ska jag kolla på make overs på Oprah Winfrey... :)
Bye!
Allt som måste göras och allt som aldrig blir gjort
Egentligen borde jag väl inte sitta här och blogga just nu, ta disken e nåt jag borde göra.. Så det ska jag verkligen göra.
Sen får jag väl gå bort till Netto eller Willys och veckohandla.
Hörs sen!
/Josefine
One great pink wall :)
Väggen som jag målade rosa, blev riktigt riktigt bra. Hur nöjd som helst!! Nu ligger jag och kollar på Criminal Minds fast det är reklam just nu. Tänkte bara slänga upp en bild på väggen sen se klart resten och kolla på ett prison break avsnitt.
Sen blir det är sova... Sov gott!!
Lite mörkare på bilden än vad det e i verkligheten, men erkänn snyggt!!
För att inte tala om min älskade tapet som ni ser i min hall :)
One pink wall later
Köpte bla ett nytt sofföverdrag från Bemz.se.. jag köpte det som kallades Fuschia. Var först inne på ett från Marrimekko men det blev helfärgat utan mönster. Sen så blir det av till Ikea nån av dagarna framöver och handla lite förvarnings saker och bland annat några bokhyller som jag ska ta en spånplatta och borra fast i hyllorna för att sen sätta sängen på där och ha ett snyggt tyg runt omkring så hyllorna inte syns, men det blir typ som en garderob i sängen.. Ja bor man i en etta måste man tänka på smarta lösningar. Nu ska jag även börja måla dom vita väggarna, dom har blivit sjukt smutsiga.. usch! Sen när jag e ledig nästa vecka åker jag köper golv också.Till vardagsrum och hallen, det blir med stor sannolikhet ett Skeppsgolv.. och till köket vill ja ha ett vitt golv.. ja får se vad pengarna räcker till :)
Hörs snart igen.. kommer bilder på väggen när den e helt klar.
Peace and Love!
Stockholm är en vacker stad..
Iaf det blev dom ölen där, sen gick vi upp och la oss. Andy skulle ju upp tidigt, redan halv 7 för att vara på ambassaden i god tid. Det gick snabbare än vi hade trott, jag fick ju iaf äta hotellfrukosten och somna en stund innan han kom tillbaka, vi somnade så gott en stund innan vi var tvungna att checka ut klockan 11,00. Sen körde vi till Lidingö och checkade läget typ. Vackra hus och fantastisk natur, underbart ställe. Sen blev det raka vägen ner till Gbg, vi gjorde ett snabbt stop för att sträcka benen och för att kissa. Sen stannade vi i Jönköping på McDonalds. Var hemma i göteborg kvart över 5.. Andreas släppte av mig vid Systemet för att handla en flaska bubbel till Anton (andys kusin) som tog studenten igår. Som vanligt hade mamma Annika lagat massa god mat och en himmelsk marängtårta. Andreas lekte mest med barnen, det va kul att se.. Man ser verkligen att han har verkligen en god hand med barn och är van, men det är ju inte så konstigt han är ju äldst i sin syskonskara. Vi gick sen frusna som bara den till Red Lion och skulle kolla på Champions Leauge finalen, vi satt och huttrade mest typ i 70e minuten och insåg att Man U hade förlorat. Vilket vi precis ville. Forza Barca!! :)
Idag består min dag av måsten, måsten är ta mig fan värst. Idag så måste jag tvätta, idag måste jag spackla, idag måste jag köpa färg, idag måste jag måla... Blääääääääääääääääääääääääääää
Å jag måste lyfta mig upp ur soffan.. alldeles för skönt för att göra det här. Men men.. väggen måste spacklas.. ja visst ja, jag måste ju åka och kolla golv med.. känns som om tiden inte räcker kanske.. ja det får gå på nåt vis iaf.
Nu blir det att snabba sig.. puss puss.. vi hörs sen när förhoppningsvis allt e klart!
Stockholm here I come!!
Jo helgen ar jag ju glömt att berätta om, i lördags så var ju först på kyrkogården sen mötte jag upp Elin och tog varsin Spriizer och jag åt en spätta.. så jäkla gott.. Sen åkte jag till Andreas, vi gick ner till Pir 31 där hans föräldrar, moster + henens man och, kristoffer.. Vi drack alldeles för mkt franska Riesling och tjötade hela kvällen. Det var jättetrevligt, sen jobbade jag ju söndag förmiddag. Sen kom marcus förbi när jag slutade, vi gick till Taras och käkade turkisk mat i mängder sen gick vi tillbaka till LL och satt där alldeles förlänge.. och avslutade på Park Lane.. Taxi hem sen, som jag ska för övrigt skicka ett mail till.. En jätteäcklig chauför som defintivt inte ska få behålla sitt jobb!! Långt mail till Mini Taxi får det bli. Nu ska jag packa ner det sista, eller det sista.. det enda kanske jag ska säga.
Ha det bäst!
J
090522
Nåt ord som ska beskriva mig är nog besviken. Jag ska inte gå in för mycket på det men ja idag är inte den bästa dagen iaf. Sov dåligt inatt, jobbade långpanna igår och det tog mycket på krafterna kände jag. Ja vi hoppas på en bättre dag iaf.
Gud va deprimernade jag lät idag men jag är så himla trött bara.
The day after the first day
hörs sen!!!
Powernaps
Då hopppas vi att denna kväll går som den ska , vädret är ju rätt okej så dte kan säkert bli att göra ikväll.
Har inte ens nån aning om vem jag jobbar med men det märker jag ju sen. Det spelar ju faktiskt ingen större roll.
Jag har inte gjort så värst mycket nu under dagen, har varit rätt trött. Funderar på att ta en power-nap typ nu så jag är riktigt pigg och fräsch sen. Blir nog att gå till jobbet också då känner man sig alltid extra duktig också.
Nä det får bli en lite tupplur nu..
Hörs sen!
Mega brownies och tjejsnack
Hej igen, nyss hemkommen ifrån stan med ett par ljusblågråa chinos och ett par svarta shorts.
Jag tycker chinos verkligen är superbekväma och snygga. Man kan ha dom både till ballerina skor eller högklackat.
Fast just nu ligger helt helt däckad i soffan, var och käkade med Johanna på Paprika sen gick vi till Hard Rock och beställde in varsinn dessert för vi var glassugna, dock hade vi kunnat dela på EN dessert för den va typ gigantisk och räckte åt fler än oss två. Vi satt och åt för det va gott och lämnade mer än hälften var. Men gott var det.
Satt i 2 timmar och snackade och kollade på roligt folk som gick förbi. Det va väldigt skönt att komma ut lite, snacka tjejsnack och se folk.
Har ju kännt mig lite isolerad det senaste men samtidigt har jag inte heller velat vara så värst social heller.
Men nu är det början på en nystart på alla nivåer och det känns väldigt skönt :)
Nu ska jag fortsätta slappa och bara jäsa här i soffan, lär säkert somna en stund också. Det är så himla skönt att ta en tupplur, nu är det lite väl sent kanske men en power-nap går säkert bra. Dock vara mina P-naps i typ en timma.
Men somnade sent igår, snackade med Elin W länge ochs en kollade jag som vanligt på Criminal Minds.. Somnade inte förrän vid två och gick upp klockan 8 för att gå till Fonus, som ändå inte blev av. Men jag kunde ändå inte somna om.
Får bli att somna tidigt idag så man är utvilad för imorn.
Hej så länge!!
Våran MEGA dessert som bestod av en jättebrownie,glass,grädde,fudge,strössel..
I´m back!
Jag har iaf under denna månad "landat" och hämtat krafter och lärt mig acceptera vissa saker för att kunna gå vidare i livet. Just nu längtar jag efter att få träffa alla mina härliga arbetskamrater som har varit jättegulliga och alla er som har hört av er till mig under denna fruktänsvärda tid. Stort tack till alla fina sms och till er som ringt och visat att ni brytt er, det har verkligen värmt och kännts bra.
Imorn börjar jobbet igen, jag är självklart lite nervös men känner att det kommer bli kul, jobbar tre dagar i rad sen e jag ledig helgen, jag tyckte det verkade som en bra start. På lördag skulle pappa blivit 62 år och då ska jag till kyrkogården.
På kvällen blir det lugn middag och film med A.
Nu ska jag in till stan och träffa mmin yngsta svägerska Johanna och gå stan och käka lite lunch.
En stor lycka är att min kära Elin från Örebro flyttar hem igen till Göteborg, ska bli väldigt skönt att ha henne hemma i gbg.
Vi hörs sen och jag lovar att bloggandet kommer att fortsätta..
090417
Den andra bloggen jag har följt sen sommaren 2008 är Vimmelmamman. Hon fick opereras akut i maj 2008, hon hade tjocktarmscancer, hon visste inget innan. Hon hade kännt sig lite dålig ett tag innan, men cancertumören hade växt i henne i nåt år innan. Dom tog bort tumören och en stor bit av tarmen, hon fick börja med cellgifter. Det fick hon i hela 6 månader, hon fick svar nu att dom har hittat metastaser i levern. Hon hade opererats i januari i år och dom tog bort en bit av levern men nu visade röntgen att dom hittade 4 metastaser. Hon kan inte få cellgifter ännu, för hon har tagit det under en så lång tid innan.
Det är så konstigt detta med bloggar, speciellt dom man följer dagligen. Det blir som om man känner dom, jag vet ju hela tiden vad som sker i hennes liv. Lotta skriver extremt personligt, allt från att hon har haft diarre eller när hon hämtade sin son på dagis. Eller gick på kändisfester med Cellgifts flaskan under den vackra galaklänningen. Sicka kontraster..
Jag kan inte sluta gråta, jag försöker vara stark men ibland går det inte.. Jag har ett sånt dåligt samvete också för pappa.
Känner att jag inte har varit en tillräckligt bra dotter för han. Samtidigt försöker jag tänka att han älskade mig mest av allt och han vill inte jag ska må dåligt, jag vet att han är med mig hela tiden. Jag vet att han kan se mig, vara hos mig.. Jag känner det.. i hela kroppen. Han har inte lämnat mig på det viset, och det är en liten tröst. Men ångesten över att jag inte kan ringa honom eller krama honom mer är oerhört stor och ångesten kommer över mig när jag minst anar det.
Sitter på bussen, jag börjar gråtar. Jag är i tvättstugan.. jag börjar gråta.. Jag vet knappt vilka dagar det är eller vad jag har planerat, jag glömmer hela tiden. Tankar snurrar i huvudet hela tiden, vissa saker kan jag liksom inte ta in och memorera.
Begraving som var i Onsdags var mycket vacker, jag hade Andreas vid min sida hela tiden och mamma och sofia.
Tack för ni finns..
Vi fikade efteråt i församlingshemmet, jag skulle på toaletten, precis då går dom förbi med kistan och ska köra iväg med pappa.. Till krematoriet, jag funderar mycket på om han ligger där, jag hoppas han inte fryser. Eller så har dom redan kremerat honom.. jag vet inte. Måndagen den 27e är det urnsättning. Allt är så dimmigt.
Jag försöker göra i ordning mig, sminka, och klä mig. Men inuti känns det så tomt och ångestfyllt.
Folk säger att jag ska vara stark.. dom säger att jag är stark.. men jag känner mig inte speciellt stark.
Känns mer som om jag sakta smular sönder inuti...
Idag är ingen bra dag som ni märker, inte för jag har haft nån bra dag alls det sanste så är vissa dagar mycket mörkare än andra.
Josefine
Dålig dag idag
Idag har jag jobbat, jag märker själv att jag inte är "skärpt" nog att göra det. Men nu är jag ledig i 8 dagar och det är väldigt skönt. När jag börjar jobba ordentligt igen är nog inga långpannor något bra att börja med, får nog börja lugnt.
Märker ni att jag redan börjar oroa mig om jobbet, hur kommer jag vara när jag börjar igen? Kommer jag vara lika ofkuserad som idag? Kommer jag gråta? Varför kan jag inte bara släppa det? Jag får ta det den dagen när jag e tillbaka på jobbet.. varför kan det inte vara så?
Det va krävande att jobba, gick flera gånger in på toaletten och grät. Ena sekunden lägger man all energi på att skratta och le, andra sekunden sitter man på en personaltoalett och gråter.. Livet är konstigt.. håller ni inte med?
Jag blir fortfarande trött på alla som frågar om jag mår bättre nu.. Har hängt upp mig på det. Hur fan kan det vara bättre?
Fråga istället bara.. - hur e det med dig? Eller nåt liknande.
- Är det bättre nu? Känns som om, joo det har bara gått tre veckor sen min pappa dog i mina armar,
Jo men jag mår prima nu!! Allt är glömt och som vanligt. Knappast..!
Eller om nån frågar som kanske inte vet om vad som hänt och dom säger - Ja, men livet går vidare..
Ehh.. det tänker jag inte ens kommentera, det e fan sjukt och elakt att säga juh..
Jag kan inte låta bli att bli förbannad då och bara svara... jaså menar du det???????!!!!!!!!!!
Ja som ni märker idag är jag på rätt dåligt humör. Kanske lika bra att lägga sig och försöka sova.
Imorn ska jag hem till Andreas och hans familj, det ska bli mysigt. Hoppas på fint väder så man kan promenera längs kajen..
Josefine..
........
Då sitter man i sin lägenhet igen, tyst är det. Ensam är man. Min Andreas kom hem i onsdags så har varit med honom och hans familj nu under påskdagarna. I torsdags gick vi igen genom det sista med prästen, tur att andras var med, sen åkte vi hem till pappas lägenhet. Det var väldigt jobbigt, jag gick i genom dom sakerna jag ville spara på.
Det va jobbigt att se badrummet, för det var där pappa hade legat så länge innan min faster och hennes man hittade honom. Fick en hemsk bild framför mig och brast ut i tårar och panik, Andreas var fantastisk och höll om mig och tröstade mig. Jag har ju mått rätt fysiskt dåligt dom senaste veckorna, jag blir aldrig av med min feber, eller den kommer och går hela tiden. Jag är fortfarande förkyld och sen så sover jag ju fruktansvärt dåligt + att jag mår väldigt dåligt psykiskt, Allt tar på krafterna, det märkte jag speciellt av igår, middag hemma hos Andreas föräldrar och lite andra släktingar. jättetrevligt och jättegod mat som Kerstin (andreas mamma) hade fixat. Fördrinkar och gott vin, öl och snaps.Det blev en del att dricka fast det var ändå städat såklart. Jag ville inte dricka för mkt för jag var lite orolig hur jag skulle reagera på det. Men det blev lite som jag misstänkte, jag fick nån slags av panikångest tror jag, jag fick utslag i ansiktet och blev alldeles röd, hade svårt att andas och blev väldigt törstig, hinkade i mig vatten. Andreas följde med mig ut på balkongen tills jag mådde bättre. Sen drack jag bara vatten. Påvägen hem till hans farmor som stod tomt, (vi sover där) börjar jag gråta. Pinsamt tyckte jag, satt på bussen och grät, men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, Andreas var en pärla och tog hand om mig. Sen vaknade jag på natten igen och var alldeles svettig och varm, kunde inte andas och kände panik i hela kroppen. Jag gick ner blaskade kallt vatten i ansiket och satt vid köksbordet ett tag och försökte lugna ner mig. Sen efter en timma tror jag, gick jag tillbaka upp och somnade. Denna "panikångesten" är nytt för mig, jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Jobbigt, men jag antar den går över så småningom.
Idag satt vi och solade i trädgården, åt sen frukost, jag vaknade ju inte förrän klockan 11. Sen åkte vi hem till hans föräldrar fikade och åt påskmat. Sen körde Andreas mig till pappa så jag kunde vattna blommorna, kändes så tråkigt att dom ska behöva dö. Jag tog med mig fyra växter hem, två orkideer och två andra som jag inte kan namnet på. Ska se om jag kan få liv i orkideerna, jag har ju inga jättegröna fingrar direkt. Men jag hade velat ha kvar pappas växter hos mig, känns som om nåt levande hos honom finns kvar hos mig på nåt vis, jag tror ni förstår vad jag menar.
På onsdag är begravningen, jag är jätteorolig över den dagen. Jag vet ju hur jag kommer reagera och jag vet hur dåligt jag kommer må. Kommer vara så svårt att veta att pappa ligger där i kistan, usch.. nu börjar jag gråta igen.
När ska all denna ångesten ta slut? När ska gråtandet avta..?
Jag saknar honom så himla mycket..
Josefine.
Varför blev det såhär?
Efter det ska jag och Andreas till pappas lägenhet, jag har förträngt alla känslor som har med det att göra nu.
Jag lär väl falla samman när jag går in där.
Varför ska det behöva vara på detta viset? Varför blev det så här?
Josefine
Nä, det känns inte bättre!
Imorn kommer Andreas hem, med stor sannolikhet för att stanna. Det känns skönt, ovanligt, lite nervöst nästan. Vi har ju varit ifrån varandra mer än vi har varit i samma stad liksom, men vi har ju två är på nacken i sommar så jag är ju inte orolig på det viset utan ja jag vet inte. Det ska iaf bli jätteskönt att ha honom hemma.
Jag oroar mig för allt nu, kanske inte så konstigt.
Idag fick jag frågan på jobbet ang pappa.. - Ja, men känns det inte bättre nu då?
Suck, va e det för fråga? Nä svarade jag, det känns inte bättre. Det känns fruktansvärt jag gråter flera gånger om dagen och jag har en enorm sorg, saknad ångest.. alla jobbiga känslor man kan ha, bär jag på just nu.. Hur fan kan du tro att det känns bättre 2 veckor efter min pappa har gått bort?
Jag sa ju inte direkt så, men jag ville.. jag tänkte..
Bara för att dom själva går vidare utan några som helst problem behöver inte det betyda att jag gör det.
Jag tampas varje dag med att pappa faktiskt dog bokstavligt i mina armar, jag ser framför mig hela tiden hur hans små andetag avtar.
Åter nej, jag har inte kommit över det.. Säg inte åt mig att livet går vidare. .. Säg inte att livet har sin gång..
Jag är medveten om det, men det gör inte saken lättare. Jag gråter inte mindre för du säger så. Jag gråter inte mindre för att han hade cancer och skulle ändå dö.. Jag gråter inte mindre för att du säger att jag kommer över det..
Jag gråter inte mindre, jag gråter hela tiden.
Jag älskar dig pappa..saknar dig varje sekund
Josefine
...
Har inte haft så mycket att säga det senaste, har mest varit trött. Har inte så mycket energi alls.
På torsdag ska jag gå till pappas lägenhet och se om det är saker jag vill spara på, sen ska det rensas ut och packas ner. Ja massa saker, torsdagen kommer bli jobbigt. Va hemskt att behöva packa ner pappas liv i kartonger. Alla hans möbler som kommer lämnas bort som om det inte vore nåt värt. Fast det är dom såklart. Gå i genom hans papper och andra viktiga saker. Jag fasar för torsdag...
Josefine.
Hemma
Är hemma nu, ska strax påbörja mitt försökande av att somna. Inatt sov jag 4,5 timmar uppdelat på tre. Var så nervös för idag, det hade jag all rätt i att vara också. Slet som ett djur idag sprang som en dåre med gråten i halsen. Jag vill bara det skulle ta slut. Men efter ett antal rop på hjälp fick jag det till slut. Mina ben värker så mycket att jag fick ta två Panodil innan. Enda ljuspunkten var när min minsta svägerska Johanna kom förbi på dagen och gav mig en bukett tulpaner..
Hur gulligt är inte det då? Jag blev alldeles rörd.. Tack igen gumman! nu står dom så fint i köket.
Nu ska jag försöka sova.
Josefine
Jag gör så gott jag kan
Det har varit en jobbig dag idag. Kännt mig ofokuserad men mina härliga arbetskamrater tyckte jag varit stark och jobbat bra. Det var ju inte så mycket att göra, imorn blir det annant. Har ganska mycket ångest över imorgon, ska jobba i 13 timmar.. Börjar klockan 11.. Det känns oerhört jobbigt. Vi är en kort också på jobbet, vilket kräver att man är extra bra imorn. Jag ska göra så gott det går.. så gott jag kan. Snart ska jag väl lägga mig och försöka sova, men om det blir nåt sovande är osäkert. Känner jag mig själv kommer jag gräma mig över morgondagen och vara orolig. Måla upp olika senarion i huvudet och tänka på dom.. osv.. Får försöka släpa oron över imorn. Mest jobbigt är att jag inte kan få prata med Andreas som jag har gjort massa hela tiden nu, han har verkligen varit fantastisk och ett enormt stöd. Det gäller bara 13 timmar men det känns som en evighet. Saknar han massa juh. Ska bli så skönt att få ha honom hemma nu ett tag.
Ni som vill kan skänka 50 kronor till Cancerfonden genom att skicka ett sms där det ska stå
Besegra till telefonnummer 72900.
**************************************************************************************************************************
Nu ska jag försöka somna, kanske koka en kopp té innan..
Sov så gott...
Puss till min älskade pappa.. Tänker på dig och saknar dig varje sekund.. Älskar dig!
Josefine.
Skalet
Vackra eller hur... Jag älskar tulpaner, en av mina favorit blommor.
Dom gör sig verkligen vackra i mitt fönster.. önskar pappa kunde se dom.. det kan han säkert.
Då är det snart dags att gå till jobbet, känns oroväckande. Tänk om dom säger saker som får mig att börja gråta.
Som mammas granne fick mig innan att göra när jag hämtade blommorna. Mötte honom i trappen, och det första han säger är.. - Jaha, nu är ju din pappa död.
Jag blev ställd över hur man bara säger kan säga så.. och sen avsluta med - Men livet går ju vidare..
Han kanske har rätt på nåt jävla vis men det där är ju det sista jag vill höra.. han sa det på ett sånt kallt och känslolös sätt, jag vill inte att nån talar om min pappa på ett kallt och känslös sätt.
Jag svarade iaf med - jo, jag är väääl medveten om det!!!
Kanske otrevligt, men jag bryr mig inte ett jävla dugg om det var det...han behöver inte påminna mig om det,
jag lär minnas det utan hans påpekande.
Jag måste försöka ändra mina tankar innan jag går till jobbet nu, annars kommer det vara otroligt jobbigt.
Ska försöka inte gråta utan vara samlad... Jag funderar på om jag ska samla all energi jag har i kroppne och låtsas som ingenting? Men det köper dom nog inte ändå, lika bra att vara som jag är och lägga energin på att vara en bra servitris ikväll. Känns så konsigt, där sk ajag gå och vara glad, trevlig och duktig servitris. Gästerna kommer skoja med mig osv.
Men dom kommer inte ha nån aning om vad som döljer sig under ytan, dom ser bara skalet... En konstig känsla..
Josefine
